Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Derpå ett ljus gick opp för oss,
hvaraf vi kunna skryta.
Det ljuset hete Phosphoros,
det blef du satt att snyta;
ty Phosphoristers unga ätt,
som blänka här i gruset
de kunna sällan snyta rätt
sig sjelfve, mindre ljuset.
Men allting är förgängligt här,
som Salomo resonerar.
Sonnettens bjellra sprucken är,
och bjellkon magistrerar.
Carbunkelpoesien förgår,
ren öppnar grafven luckan,
och kring den salig dödas bår
hörs Kreaturens suckan.
Prins Gustaf dock du trycka lät:
Sitt lof den ej förmenom!
Ett verkligt Sorgespel, ty det
är ömkligt allt igenom.
Den Tragedien, min vittra Vän,
ej gjorde mycket väsen.
Han blef ej spelt, förmodligen
för det han ej blef läsen.
Sen tänkte du: det är ej skäl
att mina skrifter styckas.
Dumt är hvart särskildt stycke väl,
men Samlingen tör lyckas.
— 177 —
12 — 183654. Tegnér, Samlade skrifter. II.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
