Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Elof Tegnér.
1815.
Af trenne Bröder en är öfrig blott
de begge äldste redan brunnit neder
i förtid släckta. Barn och makar sitta
som marmorsorger sitta på en grafvård.
Och i sin ungdom föllo begge två
dem Gud har kär han kallar tidigt hädan.
Ack, Elof, Elof, du min barndoms stöd
min ungdoms Kungaspegel! Huru rent
såg jag i dig det annars dunkla lifvet.
Hur stod du icke, mig en föresyn
med tankens allvar på den höga pannan,
det klara allvar som kan le jern väl
af ömkan mest, allt som det genomskådar
ihåligheten af vårt slappa lif.
Hur friskt ditt hjerta, huru oförfäradt
sjelfständigt, kraftfullt, såsom floden går
med egna vågor genom vilda hafvet,
gick du jern väl en Man för dig till grafven.
Dock hjelpa, tjena var ditt hjertas fröjd
det hjertat retligt som en sensitifva
men fast stod viljan som en marmorskifva.
Barmhärtig, trofast, med din ringhet nöjd,
hur älskvärd du, hur född att dyrkad blifva
Hur glad, hur gerna hos de unga dröjd!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
