Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Skaldebref.
1815.
Naso till Adlerbeth sin helsning ur skuggornas rikel
Majas bevingade son förer den villigt till dig.
Ty från diktningens land ännu besöker han jorden,
ännu med gyllene spöet jagar han skuggorna hit.
Språksam lärer han oss hvad skönt, som bildas deruppe,
genom den vingades mun känna vi sången i Nord.
Väl gaf fordom han bort till Apollo den strängade lyran,
sin uppfinning likväl älskar Cylleniern än.
Nyligen förde han hit din Maro, och sedan din Flaccus,
Kellgren, stolt af sin vän, läste dem båda för oss.
Skockad hängde en hop på den läsandes skullra och drack
med
giriga öron hvart ord, kändt med förtjusning igen.
Händerna klappade vi: det let som när vindar om våren
uppe på blomstrande jord, stöta i dalarna hop.
Se, då nalkades mig med hån illfundige Guden,
hviskade, hörd af en hvar: »Naso, dig glömmer han dock,
dig, som lefde likväl, som dog vid Åsarnas vagga,
dig: som diktade sjelf, tror jag, i Göthiska ljud*.»
Alltså han smädade mig: Horatius skrattade bittert,
Maro, så blyg som han är, vände sig bort för att le.
Silfverbågen likväl, den Pythiska, spände ock min hand,
klingande pilen derfrån träffade målet ibland.
* Epistola» ex Ponto IV. 13.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
