Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Till den förmörkade solen.
(Efter Pindarus.)
Strålande Helios, vidtkringblickande,
ej må jag skåda ditt öga slocknadt.
Höga stjerna, om dagen
undanstulen, förlamar du
menniskans första kraft och
förmörkar vishetens bana.
Annorlunda än fordom
kör du på mörkrets väg din vagn.
Men jag besvär dig vid Zeus
styr det vingade spännet,
styr det till Thebes bästa 1
O du heliga ljus,
verldens gemensamma under,
bådar Du örlog åt oss
eller skördens förstöring
eller oändeligt snöfall
eller förderfveligt uppror?
Spår du oss kanske, att hafvet
tömmer sig ut öfver fälten,
eller att isköld stundar,
eller en fuktig sommar,
våt av vredgade skurar?
Eller kanhända Du dränker åter
menniskors nyburna jemmerslägte. —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
