Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
detta också sant, så bevisar det alldeles ingenting mot det
anförda; ty på denna högre ståndpunkt frågar jag alldeles
icke hvad du kan, utan hvad du bör; och måste icke dygden,
liksom konsten, ha sitt Ideal, sitt högsta mål, hvartill den
sträfvar? Vill du vederlägga det, så nedtysta först den
ropande rösten i ditt inre, stig utom dig sjelf, slit hjertat ur
din barm och upphör att vara menniska. Vill du ännu vara
det, så måste du binda dig vid mensklighetens allmänna
fordran. Du måste tänka och handla ädelt, ty sådan är ditt
förnufts fordran. Den är rotfästad i ditt väsen och kan blott
med det samma upphöra. —
Men fordrar då förnuftet verkeligen härigenom en
orim’ lighet. Är det då så afgjordt, att dylika fordringar aldrig
kunna tillfredställas och verkeligen aldrig blifvit det? Här
är frågan om uppoffring af ett sinnligt intresse för pligtens
skull. I fall man nekar verkligheten, ja möjligheten härutaf,
nekar man icke i och med det samma all dygd på jorden?
Ty jag ville väl veta, hvaruti dygd egenteligen kan bestå,
om icke just i en färdighet till denna uppoffring. Och har
Historien inga sådana uppoffringar att uppvisa? Vände ej
Regulus från gråtande maka och barn, från fäderneslandet,
från ålderdomens lugn till plågorna och döden, blott för
att uppfylla sin pligt? Störtade sig icke Curtius från lifvets
höjder ner i den öppnade afgrunden? Drack icke Socrates
giftbägaren för att lyda sitt lands lagar? Och här kunde
ändå vara fråga om otvifvelaktigheten af den föreställda
pligten. Och dessa tusen, som inga häfder nämna, som bodde
i dalarna med sin okända dygd, ha de ej stridt och segrat,
ha de ej lidit och dödt. — Man invände icke, att vi ej kunna
känna annat än handlingarna, men aldrig handlingarnas
motif och att således en fördold och förfinad egennytta
här kunnat vara verksam, att således alla dessa ädla
handlingar tilläfventyrs blott varit den finare egenuyttans seger
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
