Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Inträdes-predikan i Stäfvie och Lacka-
änga,
våren 1813.
Vår Herras Jesu Christi nåd, Guds kärlek och den
heliga Andas delaktighet vare med Eder alla. Amen.
Friden låter jag Eder; min frid gifver jag Eder. Joh.
14: 27.
Med dessa ord, älskade åhörare, tilltalar Christus i
dagens Evangelium sina lärjungar. Han hade redan länge
förkunnat dem eviga lifsens ord, med sin läras merg hade han
redan länge närt dem; det himmelska hade han för dem
uppenbarat; den helige ande hade han öfver dem utgjutit. Det
stora värf hvarför han kommit i verlden nalkades sin
fullbordan; till Fadren skulle han snart återgå som honom sändt
hade. Lik en döende vän som samlar omkring sig hvad han
har kärast, förmanar, varnar,lärer,tröstar; så samlade äfven
Christus omkring sig sina lärjungar, förkunnade dem sin
förestående skilsmessa, förutsade dem hvad de för hans,
för sanningens, för himmelens sak hade att uthärda, styrkte
dem med nådens förhoppningar och helsade dem med sin
frid. »Friden låter jag Eder, min frid gifver jag Eder».
Och hvad, m. åh. hvad kan väl menniskan, hvad kan
gudomligheten sjelf bjuda de dödlige bättre än friden? Men icke
var det verldens frid; icke lycka i medgången, det jordiska
lugnet som han här mente; icke gifver jag Eder friden, säger
han, såsom verlden gifver. Det var friden i lidandets och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
