- Project Runeberg -  Samlade skrifter. Ny kritisk upplaga, kronologiskt ordnad / 2. 1808-1816 /
295

(1918-1925) [MARC] Author: Esaias Tegnér
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

I. Menniskan, m. åh. tyckes vid första påseendet föga
vara född för friden. Omgifvcn Öfverallt af fiendtliga
krafter måste hon från vaggan till grafven kämpa om sin
varelse och sitt bestånd. Från jord och haf måste hon med
svett och möda framtvinga sitt uppehälle. Vilddjuren hota
hennes hjordar och fiender, grymmare än de, förtrampa
hennes gröda. Den luft hon andas bär smitta och förderf
och hela hennes kroppsliga hydda är ett fröhus för döden.
Har hon lyckligen undgått alla dessa yttre olyckor, så bor
likväl fridens fiende i hennes hjerta. Der rymmas
oände-liga önskningar, der kriga ständiga begär mot hvarannan
och lugnet är en fremling i hennes bröst. Huru skall alltså
menniskan vinna den andeliga friden?

a) Den andeliga friden vinnes för det första icke genom
liknöjdhet och förstockelse för andeliga ting. Det gifves sinnen,
m. åh. för hvilka allt andeligt, allt högre är en galenskap
och en dikt af presterna. Det enda som för dem har något
värde är den djuriska njutningen, som ögonblicket gifver.
Allt hvad som ligger derutöfver betrakta de antingen med
dum likgilltighet eller smäda det såsom svärmeri och
öfver-drift. De födas, så tänka de, för att göra sig goda dagar och
de dö för att förruttna. Sagorna, som de kalla dem, om ett
högre lif, om Gud och odödlighet, om evighet och dom
be-bekvmra dem icke och kunna ej störa deras djuriska
hvila. Sorglöse för allt andeligt, liksom de oförnuftiga
kreaturen, framsläpa de sin eländiga varelse, äta och paras och
bortdö liksom de. Detta, m. vänner, är väl också en frid,
om man så vill kalla det; men det är grafvens frid, det är
den andeliga förruttnelsen. Tron icke, m. åh. att jag här
öfverdrifver eller pådiktar menskligheten ett tänkesätt som
den ej kan äga. Tvertom är det just ett sådant tänkesätt
som i sednare tider varit det herrskande ibland folkslag
som annars skröto af verldslig vishet. Dock oförställdt

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 15:16:10 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tegnersam/2/0303.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free