Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hvarken ger skugga eller frukter. Han skryter af sin tro;
men huru bevisar man då sin tro om ej med sina
ger-ningar? Han säger att lian ser Gud som han är; men
ieke är det Gud som han ser, utan sina egna drömmar.
Han känner den andeliga friden, säger han; men vakten
Er för att tro honom; han bedrager både sig sjelf och
andra. Det är icke andans frid han känner; det är
lättjans, sysslolöshetens och tröghetens frid. En overksam
lätting skall man icke vara, derför att man fruktar sin Gud.
Ty Christus säger: Verka medan dager är; natten varder
kommande då ingen kan verka. En drömmande dåre skall
man ej heller vara, derför att man fruktar Herran; ty
Guds fruktan är visdomens begynnelse. Det har funnits
tider, m. åh. då dylika dårar öfversvämmade verlden och
predikade fruktlösa munkdygder för de bedragna folken.
I våra dagar är denna afväg lyckligtvis mera sällsynt; men
någon förvillar sig dock stundom deruppå; och äfven för
det ovanliga onda måste man varna,
c) Den andeliga friden vinnes genom hjertats upplyftande
till Gud, eller genom en verkelig gudsfruktan. Den kraft hos
menniskan, m. åh. hvarigenom hon upplyfter sitt hjerta till
Gud, det är Gudomens kraft inom oss, det är den som
sammanbinder himmelen med jorden, som lär oss att vårt
stamträd vexer öfver stjernorna och att vår Fader bor i
höjdene. Och när upplyfte vi då våra hjertan till Gud?
Vi upplyfte våra hjertan till Gud när vi klart och
lifligt känne, att vi äro hans barn och icke jordens barn,
att vårt väsende är från honom utgått och skall till
honom återvända. Vi upplyfte våra hjertan till Gud
när vi känne att han för oss utgifvit sin enfödde son till
döden, ja till korsens död, för att försona verlden med sig
sjelf; när vi känne att han helat våra brister och tagit uppå
sig vår svaghet, att han för vår skull öfvervunnit döden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
