Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tvivlade belägenhet i lifvet som ej den gör dräglig? Tider
hafva varit då Christi bekännare måste med sitt blod
besegla hans lära; men äfven under bilan vek icke friden
ifrån dem, äfven ifrån bålet lyfte de glada blickar mot
himlen. Och vi som lefva i lugnare dagar, vi som
säkerligen ej förföljas för vår tros skull, vi skulle missförstå
chrislendomens anda som är lugn och glädje. Misstänkt är
mig alltid den christne som icke tror sig kunna frukta sin
Gud utan med tårar, som ständigt ifrar emot verldens
fåfänga och fördömmer hvarje oskyldig lifvets glädje. Jag
har känt sådana. Med hängande hufvuden, med trumpna
anleten, med quidande stämma spöka de omkring oss,
sorgeliga vittnen af en missförstådd gudsfruktan. För dem är
det menskliga lifvet blott en lång dödsbetraktelse; för dem
är jorden blott en graf, himlen endast ett likhvalf som
bugtar sig deröfver och bibel och christendom endast en
outöselig tårekälla. 01 jag beklagar dem, dessa mörka,
dystra sinnen, dessa lefvande grafchor, i hvilka aldrig
ljuset faller. Christendomens ande begripa de icke och den
andeliga friden är fjerran från deras hjertan. Nej, m.
åh, den som icke kan lefva ett andeligt lif midt ibland
verldens glädje, sannerligen han kan aldrig lefva det. Den
som ständigt är missnöjd med sitt tillstånd huru skulle han
kunna känna friden? Den som ej vet af någon glädje, huru
skulle han kunna veta af Gud? Den åter som äger den
andeliga friden han klagar ej med ständigt missnöje öfver
sin belägenhet. Det goda emottar han såsom en skänk af
Gud, det onda såsom en pröfning. Med tacksamt sinne
räknar han den glädje han äger, och icke endast den som
han saknar. Resan genom lifvet, äfven med dess
motgångar och besvärligheter, den är honom som en flygtig
lustresa till det bättre, till det förlofvade landet, der hans
Fader vistas. Han vet att hans väg måste ofta vara tung;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
