Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
store Författare och Konstnärer frambragt. Det är med ett
ord tidepuncten för smakens bildning. Men nu frågar jag,
gifves för detta ändamål i vår tid något säkrare och äfven
lättare medel än den Classiska Litteraturen? Kan smaken
bildas säkrare än genom skrifter, dem Seklernas beundran
långt för detta framställt och erkänt såsom eviga mönster?
Kan det gifvas något verksammare medel än just detta,
mot det i våra dagar från alla håll, ehuru ständigt under
nya former, inbrytande Barbariet i seder, i konst, i
vettenskap, ja i hela Systemet af mensklig odling?
Man invänder till äfventyrs, att lärlingen, åtminstone
vid de lägre Scholorna dock aldrig kan komma till annat,
än en elementarisk kännedom af de gamla språken, och att
således hela den beprisade nyttan deraf för bildningen,
åtminstone i denna krets är så godt som ingen. Detta synes
mig ungefär vara samma slutföljd, som om någon ville
afråda oss att så, derföre att fröet ej genast är skörd. Det
skulle vara märkvärdigt att veta, huru man lärer ett språk,
eller huru man i allmänhet lärer något, utan att börja att
lära det. Det gifves till kunskap som till dygd, alldeles ingen
genväg. Man måste göra sig den mödan att gå, om man vill
hinna till målet. ,
»Men dessa språk, säger man, äro dock så svåra att lära;
det är synd att med dessa döda ord plåga den glada
barndomen, som dock endast borde lära hvad som är lätt och
angenämt eller af practisk nytta.» Jag känner dessa
ömke-liga grundsatser af en förklemmad uppfostringslära. Hvad
hafva de hittils åstadkommit? En barndom utan lydnad
och hvars jollrande sjelfsvåld man liksom bemödar sig om
att föreviga; en ungdom utan seder, utan arbetshåg och
ihärdighet, och sluteligen en mannaålder, känslig hos hopen
endast för ögonblickets handgripliga fördel, och äfven hos
vettenskapsidkaren nöjd med den ytliga mångkunnigheten,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
