Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
uppläsandet återkalla de uttryck dem jag funnit stötande;
men jag afslog detta, icke af kittslighet eller trätsjuka, utan
af grunder, hvilka jag utber mig att nu få utvickla.
I allmänna umgänget undfaller oss ofta ett uttryck, som
vi, vid mognare eftersinnande, önskade oss tillbaka; men der
är också endast frågan om ett fritt utbyte af tankar och
föreställningar, sådane som stunden och tillfället ger dem.
Man räknar ej dör så noga med de vingade orden, dem det
ena ögonblicket föder och det andra begrafver. Men
förhållandet är helt annorlunda, då man offenteligen skall
yttra sig som Embetsman, då man gifvit, eller åtminstone
borde gifva sig tid att öfvertänka hvad man säger och till
och med skrifteligen uppsatt sin mening. Ordet bör ej då
flyga öfver mannens läppar, för att genast, likt ett förlupct
barn, återkallas. Det bör framträda som en bildad yngling,
som ej vanhedrar sin Far, utan vet att sörja för sig sjelf
och försvara sin plats i världen. Det är lätt att tillåta sig
hvad yttranden, som hälst, då man vet att följden ej blir
någon annan än att man återkallar dem som förhastade.
Men det är hvarken manligt eller värdigt att med ena handen
framräcka sin förolämpande skrift och genast öppna den
andra för att återtaga henne som kasserad. Det händer
dessutom icke alltid att den sålunda angripne finner sig
belåten med denna tvetydiga upprättelse; och om han gör
det, så sker det af kärlek till freden, af den ringa
uppmärksamhet han bör fästa vid dylika obetänksamheter, och af
billig medömkan med ett så vacklande och omyndigt
sinnelag. Det är en obehaglig sanning, som jag gärna skulle
förtiga om den ej redan vore allmänt bekant ibland oss; den
nemligen, att Herr Professor Kjellin har ett alldeles eget sätt
att justera sina anföranden, bestående deruti neml. att
han återkallar dem. Vanligtvis sker detta först vid det
följande sammanträdet; men någongång äfven, då lyckan är
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
