Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
41. Till E. C. d’Albedyhll, född Wrangel.
Högvälborna Fru Grefvinnal
Jag har härmed den äran att återsända Gefion. Att det
ej skett förr, dertill hoppas jag hafva giltiga skäl. En
Gudinna, som man fått i sitt våld släpper man ieke så lätt.
Man undersöker och betraktar ju längre ju heldre. Poeter
i synnerhet, äfven om de äro christna prester, äro och
för-blifva likväl i detta hänseende allt för hedniska.
Fru Grefvinnan har gjort mig den äran att begära mina
anmärkningar öfver Gefion. En anmärkare spelar vanligen
en slät röle. Han kommer efter arbetet liksom en lista på
Tryckfelen. Blott det felaktiga eller åtminstone hvad som
synes honom sådant, kan han anmärka. Jag anför detta för
att urskulda, om jag med förbigående af allt som är skönt
i Poemet såsom anmärkare i synnerhet fäster mig vid hvad
jag anser mindre lyckadt.
Ämnet för Gefion är hämtadt ur de gamla Nordiska
Sagorna och till sin natur romantiskt. Jag tviflar på att
Hexametern för ett sådant ämne kan vara passande. Denna
versart, med sin enformiga högtidlighet, med sin hoppande
tact, är och blir en fremling i vårt språk. Vore det
annorlunda, hvarför skulle den först genom imitation från de
gamla språken vara införd? Ty hvarje språk måste ha sina
egna bestämda rhythmiska former, liksom hvarje organisk
kropp sig sjelf lemnad utvicklar sig på sitt eget sätt och
antar en egen bildning. Det är också märkvärdigt att
Språken vid sin första odling (som vanligen är poetisk)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
