Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Den drunknade Gosse n*)
Gossen med lockar af gull, Ganymedes, blef röfvad på Ida,
Ljungarens väldige örn honom på vingarna tog.
Cefalus röfvades ock; då han jagade ensam på bergen
ryckte Aurora till sig blomstrande jägaren opp.
Likså, badande pilt, dig äfven snappade hafvets
blåbeslöjade mör, vågornas lurande folk.
Girigt de drogo dig ner bland undren i djupet dem ingen
lycklig har skådat ännu, skalden dem känner ändå.
Blek som en måne och kall är solen som skiner dernere,
väsen med underlig form spöka i skymningen der.
Skogen är der af korall och villebrådet är fotlöst,
liljor med döfvande lukt frodas i gyllene sand.
Men i midteln är Hafsfruns slott, eri ofantelig perla,
hålkad som himmelen ut, präktig att skåda som den.
Dit de släpade dig i musselsalen och svängde
vilda i rasande dans bleknade gästen omkring.
Ty de hata alltjemt hvad helst som lefver i ljuset,
vattnets oroliga slägt tål ej den fasta gestalt.
Icke de släppte dig förr än andan ur lemmarne flyktat,
då åt den hatade dag gåfvo de liket igen. —
Men der stodo på stranden ännu i otröstelig jemmer
gråtande fader och mor, syskon och vänner och slägt.
Gråtande stod der jemväl den grånande lärarn som fostrat,
*) N. F. Th. Runquist.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
