Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Nattvardsbarnen.
Pingst, hänryckningens dag, var inne. Den landtliga kyrkan
stod hvitmenad i morgonens sken. På spiran af tornet,
prydd med en tupp af metall, vårsolens vänliga lågor
glänste som tungor af eld, dem Apostlarne skådade fordom
Klar var himlen och blå, och Maj med rosor i hatten
stod i sin helgdagsskrud på landet, och vinden och bäcken
susade glädje och frid, Gudsfrid! med rosiga läppar
hviskade blommornas folk, och muntert på gungande grenar
fåglarna sjöngo sin sång, en jublande hymn till den Högste.
10 Kyrkogården var sopad och ren. Så grann som en löfsal
stod dess åldriga port, och derinnanför på hvart jernkors
hängde en doftande krans, nyss bunden af älskande händer.
Sjelf solvisarn som stod på en kulle emellan de döde
(hade väl stått der i hundrade år) var sirad med blommor.
Liksom den åldrige far, ett orakel i byn och i slägten,
som på sin födelsedag bekransas af barn och af barnbarn:
alltså stod der den gamle profet, och stum med sitt jernstift
pekte på taflan af sten, och mätte den vexlande tiden
medan rundt om hans fot en evighet slumrade roligt.
20 Innantill var kyrkan ock prydd; ty i dag var den dagen
då de unga, föräldrarnas hopp och himmelens kärlek,
skulle vid altarets fot förnya sitt döpelselöfte.
Derför hvar vinkel och vrå var fejad och putsad, och dammet
blåst från väggar och hvalf och från oljemålade bänkar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
