Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Förtjenster sådana som Luthers borde också minst af
alla äfventyra att blifva förgätne. Hans företag var så
vigtigt för allt hvad menskligheten skattar heligast, det
verkade så afgörande på hans tid, dess följder ligga så
öppna, äfven i våra dagar, att liknöjdheten sjelf ej kan få
tid att glömma. Men till denna allmänna beundran verkar
äfven betydligen en annan omständighet. Luther var
nämligen en af de sällsynta verldshistoriska caracterer, som
alltid, i hvad de ock företaga sig, genom sjelfva sitt sätt
förvåna och outplånligt inprägla sig i minnet. Det låg
någonting ridderligt, jag ville nästan säga någonting
äfven-tyrligt, i hela hans väsende, i hela hans företag, sålunda
som det både börjades och fortsattes. På allt hvad han
gjorde eller sade tryckte han alltid en egen stämpel af
nästan ofantlig storhet, af nästan öfverbrusande kraft.
Hans handling var som ett helt, hans blotta ord var som
ett halft fältslag. Han var en af de väldiga själar, hvilka,
likt vissa träd, endast blomma under stormen. Hela hans
stora, rika och underfulla lif har alltid förekommit mig
som en hjeltedikt, med sina strider och sin slutliga seger.
En sådan ande måste nödvändigt alltid skaffa sig rum, han
måste nödvändigt på ett afgörande sätt gripa in i historien,
hvarthelst också hans verksamhet vändes, och under hvilka
förhållanden och hvilka tider han också framträdde.
Det tidehvarf, hvari Luther framstod, var en af de
stora verldhistoriska epoker, då tidens orm byter om skinn
och framgår i föryngrad gestalt. Medeltiden hade redan
länge stått vid sin graf. Den gamla riddar-andan, som
utgjorde dess egentliga lif skraft, var, af flera orsaker, så
godt som förslocknad. Kriget hade tagit ett nytt skick
och trängt den blotta personliga tapperheten tillbaka i
skuggan. Staterne hade samlat sig i större massor, en
fastare ordning hade stadgat sig, och Lagen och dess mäktige
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
