Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tion är, likasom Reformationen, till sin innersta grund
andelig; den åsyftar en omhvälfning i tänkesätten, i
vettenskapen, i konsten. Men på andra sidan är det anden, som
styrer verlden, och tänkesätten antaga alltid förr eller
senare mandom och öfvergå till handling. Hvarje
revolution i sinnena har derföre alltid en yttre politisk sida,
likasom hvarje rot har sin stam, eller hvarje själ har sin kropp.
I begge dessa hänseenden, det inre andeliga, och det yttre
politiska, måste derföre vår tid betraktas. —
Det sistförflutna århundradet prisade sig sjelft såsom
ljusets och fullkomlighetens tidehvarf. Det såg med förakt
ner på nästan alla föregående tider, såsom barbariska och
fördomsfulla. Vi böre också erkänna, att utmärkte män
under denna tid verkade för Europas bildning, att mången
fördom skingrades, att vettenskaperna, helst de practiska,
nådde en förut okänd höjd, och att äfven de andra i
allmänhet behandlades med en klarhet i framställning och
form, hvaraf man allt sedan den gamla classiska tiden
endast haft få exempel. Det låg i hela det adertonde
seklet ett sträfvande till begriplighet och reda, till klar
och fördomsfri öfversigt, som visserligen i sig sjelf är
berömligt, och endast genom sitt användande på orätt ställe
blir förkastligt. Vore ej menniskan sig sjelf en gåta,
hvartill hon förlorat ordet redan i födslen, blefve hon ej med
förbundna ögon landsatt på lifvets ö och bortkallad
derifrån, vore icke just det ädlaste och heligaste hos henne
tillika det obegripligaste: i sanning, det nyssförflutna
århundradet hade varit det enda fullmyndiga, och alla de
föregående hade endast utgjort mensklighetens
barndomsår. Men lyckligtvis är menniskan något helt annat, än
det, hvartill den öfverkloka tiden ville göra henne. Betrakte
vi denna tidens ande i sina särskilta yttringar, så var det
utan tvifvel rätt, att man beifrade fördomen; men det var
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
