Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ensstämmelse med Christen domen, och Christen domens åter
af dess öfverensstämmelse med systemet. I vettenskapen
yrkar man med rätta på allvar och grundlighet, men
klarhet och reda förafskedar man; man antager som
trosartiklar de lösaste hypotheser, man lefver af phraser, man
föredrar det enklaste, det trivialaste i ett slags orakel-språk,
och skrifver vettenskapens Dagligt Allehanda — i chiffer.
Man åberopar sig i de torraste speculationer på egna
åskådningar, på visioner och hänryckningar, som man
fordom trodde tillhöra endast Propheten eller Skalden, men
som nu blifvit äfven andra, mera prosaiska, naturers lott.
I konsten fordrar man med skäl det djupa och
betydnings-fulla; men till prof härpå vill man påtruga oss — oss
Nordens söner, med den klara himmelen öfver oss och den
väldiga, skarpt bestämda naturen omkring oss, oss
arf-vingarna af Saga den Djupaugda, ett kraftigt Valhalla-bam,
med skarpa ögon och friska lemmar — oss vill man
påtruga en poesi utan form och bestämdhet, en sjuklig gestalt
utan märg och senor, med abstractionens trädsvärd vid sidan
och bjellerkåpan på de dimmiga skullrorna, en vålnad,
som spökar omkring i månskenet och målar sina
sammanflytande bilder — i molnen. Allt, äfven det förträffligaste,
som ej är tillskuret efter detta snitt, förkastas utan vidare
process, såsom oduglighet eller förvillelse. Man vänder
med rätta uppmärksamheten tillbaka på Nationens äldre
minnesmärken i konst och vettenskap; man talar om en
National-litteratur, som visserligen i mera än ett afseende
vore önskelig; och med det samma framdrager man till en
början ur glömskan allehanda, ifrån Skön jungfru i
Rosengård ända till Svedenborgs nya Jerusalem, och framställer
det, icke såsom historiskt märkvärdigt, utan såsom mönster
till efterföljd och beundran. I språk, i stil, i framställning
förkastas utan omsvep allt, som på något sätt påminner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
