Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
De fordra, med ett ord, ingenting annat, än hvad vi i vårt
fädernesland äga, och, med få mellanskof, ägt sedan Odens
tider. Det är icke välbetänkt, om någon nekar dem, hvad
de sålunda fordra; ty, sannerligen, de skola förr eller
senare taga det sjelfva. Man gläder sig, att revolutionen
är slutad och den gamla ordningen ändtligen återställd.
Men man bedrar sig; ty revolutionen är ingalunda slutad.
Endast hennes yrsel är slutad: hon har sofvit ruset af sig,
och med full sansning och lugna blickar går hon ännu fram
genom historien. Det är ett fåfängt försök att vilja tränga
henne tillbaka, eller återföra det gamla systemet under sina
förra lagliga former. Det gamla återkommer egentligen
aldrig i historien, och allra minst det, hvaremot tidens
ande så uppenbart förklarat sig. Vi hafve ett stort, ett
talande exempel för oss. Föll icke nyligen den väldige
mannen, som ärft alla revolutionens krafter och lade dem
till sin egen jettestyrka? Men hvarföre föll han? Ingalunda
genom tillfälliga förseelser, ännu mindre genom sina
motståndares öfverlägsenhet. Utan han föll derföre, att han
föraktade mensklighetens sträfvande; han föll, emedan
despotismen är alla dylika själars uniform; han föll, emedan
han brottades med tidens ande, som var starkare än han. Små
sinnen smäda den väldige i hans fall; men hvad han med sin
jettekraft ej genomdref, sannerligen, de andra genomdrifva
det mindre. Och genomdrefves det också verkligen till en
tid i vår verldsdel: vore det sant, hvad så mången påstår,
att dagen grånar för det gamla Europa; långt i vester, bakom
hafvet, der Solen går ner för oss, der går hon upp för en
lyckligare verld. Dit har Europa redan skickat många af
sina bästa förhoppningar, dit skall menskligheten rädda
sina husgudar, likasom ^Eneas räddade sina ur det fallande
Ilium.
Frihetens, äfven den borgerliga frihetens, sak är intet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
