Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
utan det ömmaste deltagande och stilla tårar. Utan jag
menar härmed den innerliga kärleken, den rörande längtan
till landsbygden, till Naturens stilla enfald som röjer sig
i hvarje rad, och i alla Skaldens målningar gjuter en egen
värma, en egen kraft att röra. Grefve Oxenstjerna älskade
i Naturen icke blott dess yttre skönhet, utan äfven, om
jag så får uttrycka mig, sjelfva dess hjerta, dess höga
lugn, dess medvetslösa oskuld, hela dess stora, dolda, blott
för Skalden märkbara, lif. Han betraktade henne icke
blott med en älskares ögon, utan äfven och snarare som
jag föreställer mig att en länge frånvarande Son skulle
betrakta en älskad Mor, den han sörjer att hafva
öfver-gifvit. Och häraf kommer i alla hans framställningar den
milda, till hälften Elegiska ton, som så lätt finner ett
åter-svar i hvarje känsligt hjerta. Häraf kommer det egna
rörande behaget af dessa Naturmålningar, hvilka icke blott
fägna ögat med sin prakt, utan äfven hos åskådaren väcka
en stilla längtan, en öfvertygelse att han befinner sig på
en afväg, just derigenom att han aflägsnat sig ifrån eller
glömt deras föremål.
Denna grundton, som går genom framställningen i det
hela, hindrar dock ingalunda, att hvarje särskilt Sång,
efter sitt särskilta innehåll, eger ett eget skaplynne. Huru
frisk och ungdomlig är icke hela den första Sången! Huru
munter framdansar icke der den unga Solen, huru lätt
spelar ej blodet i det nyvaknade lifvets ådror! Det är
som morgondaggen ännu låge qvar öfver den skimrande
taflan, det är som morgon vin darne blåste hela den herrliga
Sången igenom. Andra Sången deremot, som väl också i
poetiskt afseeende är den svagaste af alla, har en tyngre
och trögare gång. Det är liksom Skalden sjelf skulle ha
lidit af middagshettan och qvalmet som han målar.
Deremot, hvilket obeskrifligt behag, hvilket stilla vemod hvilar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
