Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
darna. Jag har redan förut nämnt den konst, hvarmed de
till större delen äro sammanväfde med det hela. Det
märkvärdigaste härvid är den genialiska lättheten, sjelfva
den organiska böjlighet, om jag så får säga, hvarmed de
sluta sig både till det föregående och det efterföljande.
Men dessutom hafva flere af dessa Episoder för Svenska
Läsare ett eget behag derigenom, att deras ämne är hämtadt
från våra gamla minnen. All forntid är, som vi förut
anmärkt, redan ett halft poem: de stora skuggorna äro, äfven
utan konstens åtgärd, poetiska gestalter, och för den, som
lyssnar dertill, klingar af sig sjelf en harpa ur hvarje graf.
Men af det förflutna räkna vi närmaste skyldskapen med
det inhemska: och af alla ämnen för Skalden äro derföre de
nationella de naturligaste oeh de som säkrast och kraftigast
träffa Läsarens inbillning och hjerta. Af denna beskaffenhet
äro i Skördarna den sköna berättelsen om våra Förfäders
nomadiska lif och om de gamla Upsala-Konungarna i första
Sången; oeh i den fjerde den åldriga, kanske allt för
sentimentalt utförda sagan om Disa, och minnena af Nordens
fordna Skalder. Med vördnad igenkänner man dessa ljud
från en förgången hjeltetid; och man finner det både
naturligt och rörande, att dessa Svenska ättehögar, i Dikten
likasom i Naturen, stå midt ibland de Svenska Skördarna. Men
den skönaste icke blott ibland Episoderna utan äfven efter
min känsla kanske det skönaste i hela Poemet, är
berättelsen i femte Sången om Sjöfartens ursprung. Huru rent
poetiskt är icke hela denna herrliga Dikt både tänkt och
utförd! Huru kär blir oss icke, äfven efter den korta
bekantskapen, denna Ofion, som med kärlekens förtviflan störtar
sig i floden och åtminstone vill dö med den älskade som
han icke kan rädda! Det är ett träffande drag af qvinlighet
att Eurynome, ehuru en född Gudinna, likväl ej kan afhålia
sig från fåfängan att pröfva sin älskare. Undret, som plöts-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
