Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
framt det icke för det oförderfvade sinnet är äckligt eller
motbjudande, skulle i konsten kunna anses för lågt eller
ovärdigt. Ty består icke konsten, i denna mening, just i
ett förädlande af naturen? Är icke hvart och ett föremål
just genom den poetiska framställningen nobiliteradt? Har
något föremål i sig sjelf en annan ädelhet, än den som
konstnären ger det? Är det ädla i esthetisk mening något
annat än det idealiska i form eller uttryck? Man skulle
vidare i afseende på uttrycket kunna fråga, hvad det
poetiska språket egentligen har att göra med den så kallade
högre umgängestonen? Äro icke snarare dessa begge enligt
sin natur hvarandra alldeles motsatta? Ty all poetisk
framställning är individuation, är bild, är sinnlig bestämdhet.
Den högre umgängestonen deremot söker det allmänna. Dess
förfining består egentligen i en afslipning af det enskilta,
det sinnligt bestämda. Man kunde säga, att bilden är afnött
innan den hinner upp till dessa högre kretsar. Blott hvad
som förflygtigar sig af språket, stiger så högt. Man målar
der, om jag så får säga, helst med vattenfärger. Derföre,
hvilka företräden man också tillägger den högre
umgängestonen, poetiska äro de åtminstone icke; och för hvarje
vitterhet är det utan tvifvel en olycka, om denna ton hinner att
stadga sig såsom norm för den poetiska framställingen.
Hvad den härigenom kunde synas vinna i elegans och
värdighet, det förlorar den åter mångfaldigt i åskådlighet, i lif,
i träffande sanning. Det är icke nog att Skalden härigenom
onödigtvis beröfvar sig sjelf den bästa och mest talande
hälften af språket, och i frivillig fattigdom idkar den
rikaste konst på jorden; det är icke nog att uttryckets
påstådda värdighet så lätt öfvergår till stelhet; men hvad som
är väsendtligare, Dikten antar härigenom sjelf ett
utseende af inskränkning, af armod, ja af köld, som måste
vara vidrigt för hvarje poetiskt sinne. Häraf kommer väl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
