Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
en berömd författare, är menniskan sjelf. Derföre kan väl
en prosaisk obetydlighet inrymmas och gömma sig i en
poetisk diktion; men en Dikt af stort poetiskt värde, som
ej tillika ägde uttryckets skönhet, känna vi ännu ej, från
Iliaden till Skördarna räknadt. Icke en gång
versifica-tionen i sin inskränktaste bemärkelse tagen, är en blott
mekanisk färdighet. Den kan utbildas, men ingalunda läras
genom öfning, ännu mindre genom reglor; och versläran är
i detta hänseende äfven så negatif som konstläran. Hvarje
skön vers är såsom sådan redan ett konstverk i smått. Han
är ej smidd, utan gjuten. Icke mekaniskt sammansättes han,
utan organiskt växer han fram ur Skaldens bröst, när
in-gifvelsen kommer, likasom blommorna växa ur jorden när
vårsolen värmer henne. Sålunda ar i Skördarna diktionen
i allmänhet bildrik och blomstrande; men dessa blommor
äro ej mödosamt planterade i en ödemark, utan det är
Skörden sjelf som står i blomma på en gång och väger för
vinden och gjuter sitt doft öfver fälten. Således är nästan
hvarje vers så lätt och sirligt bygd, som en Korintisk
pelare med sina Acanthusblad; men den är tillika en
klingande Memnonsstod; och detta välljud är här så mycket
mera märkvärdigt, som det förekommer i en versart, der
man, efter nu gängse föreställningar, ej borde söka det.
Det är icke min mening att försvara Alexandrinen emot
de tillvitelser man i sednare tider gjort den. Dess alltjemt
på samma ställe återkommande takthvila, hvilken liksom
skär tanken i tu, ger honom visserligen ofta en tröttande
enformighet. Men deremot är han också fast och bestämd,
han har en jemn och symmetrisk gång, och bygger, om jag
så får uttrycka mig, liksom en jernbrygga för tanken.
Derföre är han för Reflexionspoesien, der Betraktelsen är det
herrskande Elementet, en passande form; och de flere
mästerstycken vår Vitterhet kan uppvisa härutaf, skulle väl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
