Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
het, som finnas spridda i verkligheten, och den sednare
diktar dem der de saknas: så måste en hvar erkänna, att
Grefve Oxenstjerna var född för Skaldekonsten. Ty
lättrörlig i yttersta grad var hans känsla, tilläfventyrs likväl
mera öm än stark, mera vidtomfattande än djupt
inträngande. Hans Poesi var sentimental, men icke i ordets
vanfräjdade bemärkelse. Man finner hos honom aldrig
denna omanliga klagan, detta sjukliga pjunk öfver qval,
dem man så gerna anser för tillgjorda. Det finnes hos
honom intet spår af affektation, och äfven der hans
känslighet skulle kunna synas veklig, är den dock alltid sann.
Sjelfva den längtan till ett friare, poetiskt lif, till Naturen
och landtbygden, hvilken går som en halfqväfd suck genom
Grefve Oxenstjernas dikter, är ingenting annat, än den
naturliga känslan i hvarje poetiskt, ja äfven i hvarje ömt
hjerta, att samfundslifvet med sina intrasslade förhållanden
i det hela dock måtte vara en förkonstling, en afvikelse
från det enklare rätta. Till en stor del kan den väl också
förklaras af Skaldens egen belägenhet i lifvet, som
visserligen var mera lysande, än hans milda blygsamma hjerta
hade önskat. Men denna längtan har icke något häftigt,
den är mindre ett missnöje med det närvarande än en tyst
aning, att det kunnat vara bättre: den är, som alla känslor
hos Oxenstjerna, mild och stilla. Just denna känslans
mildhet är det också som gör behaget hos den
Oxenstjern-ska Sångmön. Hennes karakter är icke hög skönhet, utan
mildt behag, det vill säga, talande, uttrycksfull skönhet,
som icke beror blott på formen, utan äfven och ännu mera
på det älskvärda inre hon förråder. Derföre äro också
hans yppersta sånger, så präktiga de än må synas för
inbillningen, ändå kärare för hjertat. Men präktig och lysande
var visserligen hans inbillning, och i färgernas glans och
friskhet är han ännu icke af någon Svensk Skald öfver-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
