Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
min enskilda del tror, att Svenska Skaldekonsten skulle kunna
bringas till någon fullkomlighet äfven på en annan väg än
den Academien, åtminstone förr, tyckes ha ansett för den
enda rätta, så har detta aldrig hindrat mig att med glädje
erkänna den öfverträffande förtjensten hos dem som häruti
tänka annorlunda. Jag har aldrig kunnat öfvertala mig
att Poesien, som är Mensklighetens högsta blomma,
nödvändigtvis skulle fordra en viss ans och skötsel eller
några egna systematiska handgrepp för att trifvas: jag
tänker att hennes former äro äfven så mångfaldiga som Naturens,
och att hon vexer, ehuru med särskilta färger, Öfverallt
der hennes frö finnes och himmelens sol bestrålar henne.
Jag har också aldrig deltagit och tänker ej heller att
hädanefter deltaga i det moderna skriket mot Academien,
hvartill motiverna hos de fleste synas mig misstänkta, oeh hvars
kältrington måste vara vidrig för hvarje ädelt sinne. Jag
har ieke slutit mig till någondera af de nu tvistande
par-tierne i vår litteratur, ieke derföre att jag ej erkänner det
goda och rätta som kan finnas på ömse sidor, men derföre
att ingen af dem fullt tillfredsställt mig, derföre att all
litte-rair sect nödvändigt måste föra till ensidighet och orättvisa,
derföre att af allt slags lycksökeri det litteraira synes mig
föraktligast. Jag vet ganska väl att det är denna slags
Neutralitet som ådragit mig bägge partiernas ovilja, och att
det väsendtligen är den som förorsakat etterbölden hvilken
nyligen brustit i Upsala; men jag ångrar ieke hvad jag
gjort, och jag vill hädanefter som hittills både tänka och
dikta så ofullkomligt man behagar, men åtminstone efter
egen ingif velse och med den sjelf ständighet som anstår en
Svensk Man. Det är möjligt att jag med dessa tänkesätt
framdeles skulle kunna tvingas till en Polemik, hvaraf jag
för närvarande ej inser nödvändigheten; med det vore
visserligen icke med Svenska Academien, troligtvis ej heller
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
