Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
på Latmos, långt från jagtens dån
stod öfver sin Endymion.
Den slumrarn som förtjuste henne
han var ej skönare än denne.
En gnista lif ännu förspörjs
uti hans barm, fast sönderskjuten,
och på en bår af qvistar knuten,
som i ett ögonblick besörjs,
den bleknade de varsamt bära
190 till hennes boning som var nära.
Hon satt bredvid hans hufvudgärd
af ömkan och af sorg betagen,
och fäste på de bleka dragen
en blick, ett kungarike värd.
Hon satt, liksom i Greklands lunder
(den sköna verld som nu går under)
en yppig ros som växer vild
bredvid en fallen Herkulsbild.
Till slut han vaknar ur sin dvala
•200 och ser sig om och börjar tala.
Men ack! hans öga förr så mildt,
nu var det stirrande och vildt.
»Hvar är jag? hvad vill du mig, flicka?
På mig får ej en qvinna blicka.
Jag hörer till kung Carl. Din tår
får icke falla i mitt sår.
Min fader bor i vintergatan,
han vredgas, han har hört min ed.
Hur skön är dock den frestarn led!
210 Hur lockande! Vik från mig, satan!
Hvar är mitt bälte? Hvar mitt bref?
Med egen hand kung Carl det skref.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
