Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Och går du kring i sommarvarmen
än stapplande och blek och tärd,
så stöd dig, Axel, vid ditt svärd
280 och icke vid den runda armen,
den Amor just beställ sig så
till örngått att få hvila på.
O kärlek! jords och himmels underi
Du salighetens andedrägt!
Gudomlighetens friska flägt
i lifvets qvalmuppfyllda lunder!
Du hjerta i Naturens bröst,
du menniskors och Gudars tröst!
I hafvet söker droppen droppe,
290 och alla stjernorna der oppe
de dansa ifrån pol till pol
en bruddans blott omkring sin sol.
Du är ännu i menskans sinne
en aftonglans, ett bleknadt minne
af skönare, af bättre dar
då hon ännu på barnbal var
i himlen, i det blå gemaket
méd silfverkronorna i taket,
och sof, sen hon sig dansat varm,
300 hvar afton på sin faders arm.
Då var hon rik som bildningsgåfvan
och hennes språk var blott en bön,
och hennes broder var hvar skön
hvar vingad himlason dcrofvan.
Men ack! hon föll hit ner, och sen
är icke hennes kärlek ren.
Dock hos den älskade hon känner
ett drag af fordna himlavänner,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
