Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
från Hallands hedar, då steg småningom
det glömda Latium opp för oss i dagen
med manligt vett, med styrkan och behagen;
och unga sinnen tjustes än en gång
af Tullii Svada och af Maros sång.
Hur skönt flöt ej hans språk, hur lätt, hur noga
omkring sitt ämne, likt en Romersk toga
med rika veck, med purpurkantad bräm,
och ädel, präktig och ändå beqväm.
Hans sång blir klandrad: klandra dt nu för tiden
blir allt, från Leopold till Meoniden.
Dock — livar ännu ett Romerskt öra fins
det hör den gerna, och, livad mer, den mins.
Som Roms Augurer delte himlens trakter,
så dela ännu sångens gudamakter
det rika diktland: låt oss ej försmå
den gröna dal, fast höjderna stå blå.
Låt stormen gny och rena himlaspegeln
och hän mot andra verldar jaga seglen,
men äfven vestan äger sitt behag
då öm hon läspar på cn molnfri dag
sin klagan, knappast märkbar, genom lunden
och väggar blommorna och krusar sunden.
Skön är den rika, skön den djerfva sång,
men icke alla följa lätt dess gång,
och mången strålbild obemärkt försvinner:
livad hjertat diktat helt till hjertat hinner.
Sen Hyacinthus dog i Febi famn
och blomman växte opp som bär hans namn
rätt ofta Guden (sagan så förtäljer)
för reslig lager, hyacinthen väljer:
den enkla blomman, bilden af hans vän,
som står i dalarna och darrar än
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
