Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
A.
Så ung, så skön, så född till jordens lycka,
och nu ett stoft uppå en okänd strand!
Och ej en gång den trösten att få trycka,
20 förrn hon gick hän, en fars, en moders hand!
B.
Det sägs de lefva uti kungens salar,
den store kungens, som vår landsman var.
Han älskar dem, han tröstar dem, han talar
ur hjertats fullhet till det sorgsna par.
A.
Ack, hvad är tröst från kungen eller slafven,
du modershjerta, mot en sorg som din?
Den sorg är lampan lik i Romargrafven:
hon slocknar först när någon går dit in.
B.
Se, många kronor öfver kullen dofta,
30 bind du en krans af eken som här står.
De bladen känner hon, hon såg dem ofta,
har ryktet sagt oss, i sin faders hår.
A.
Nej, utaf liljor vill jag kransen binda,
så hvi t som snön på hennes hemlands berg,
så hvit som hennes kind, som grafvens linda,
ty hvitt är dödens, grönt är hoppets färg.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
