Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ivergar. Undanryck dessa stöd, gif oss den otvifvelaktigt
egelrätare Spanska konstitutionen; det lif Staten ännu äger
var skall förtorka, och inom få år skulle vi erfara Spaniens
de. Med ett ord, det vigtiga i en Statsförfattning är icke
är det närvarande, troligtvis icke ännu på århundraden, dess
bstrakta, utan dess populaira sanning. Folkens lif dör
t hvar helst det gamla minnets lampa slocknar; och det är
argäfvcs att den nya tiden tänder sin gazupplysning i dess
tälle.
Hvad skulle väl då följden blifva af allt detta? Skulle
en vigtigaste händelse vi känna, åtminstone i nyare
Hi-torien, skulle Revolutionen hafva varit helt och hållit
för-äfves? De politiska begrepp och åsigter, som derifrån
ut-ått, skulle de slutligen ej vara annat än skimrande
miss-ag, utan användbarhet och gagn för menskligheten? Och
et blod, det ädla blod, som runnit för frihetens sak, som
roligtvis ännu kommer att rinna derföre, skulle det vara
pildt utan nytta? En så tröstlös lära vilja vi icke erkänna.
ri vilja icke erkänna att något är fåfängt i verldshistorien,
llra minst det hvarvid så månget ädelt sinne fästat sina
•cönaste förhoppningar. Vi vilja i synnerhet ej erkänna
tt det rätta, att de bättre idéerna någonsin skulle kunna
ara fruktlösa, äfven om de icke för ögonblicket kunde
enast och öfver allt användas. Det är min innerligaste
Ivertygelse och tillika mitt gladaste hopp, att de så
kal-de nya och konstitutionella lärorna dock till slut skola
;gra; men svårligen skola de segra på det sätt som en
rådskande välmening önskat, svårligen skola de, liksom
ed ett trollslag, omskapa verlden. Fabeln berättar oss om
slias döttrar*, som på en gång ville föryngra sin
ålderegne far derigenom att de tappade ungt blod i hans ådror:
ljden var den naturliga, att det gamla blodet förrann
* Ovidii Metamorph. L. VII.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
