Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Oscarianum. Från Friherrinnan Schwerin som jag träffade
i Helsingborg kan jag framföra många helsningar. Den 3
Januari var hennes och Fröken Martinas födelsedag, hvilket
gifvit anledning till hosföljande lappri som jag skrifvit
på anmodan af hennes man. Jag skulle ej vågat att
öfver-sända en sådan obetydlighet till Landshöfd. Rosenstein, om
jag ej visste att han interesserar sig för personen,
hvar-igenom stycket kan få för honom ett värde som det i alla
andra afseenden saknar. De många beställningar af detta
slag hvarmed jag alltjemt öfverhopas höra också till
obehagligheterna af det så kallade poetiska lifvet. Någon lätthet
att rimma och en ännu större svårighet att säga nej göra att
jag nästan aldrig lemnas i ro. Emedlertid är dock Poesien, till
och med min, väl i sig sjelf ämnad till något annat än att
vara en blott sällskapstalent. Och ehuru det visserligen
kan vara en ära att rimma för skålen vid högtidliga
tillfällen samt skrifva graf- och brudskrifter efter beställning,
förefaller det mig ofta som om denna ära äfven hade något
förödmjukande. Det säkra är åtminstone att den borttager
mycken tid och mycket papper som möjligtvis kunnat bättre
användas. Det förstås af sig sjelf att jag ej säger detta
med något slags afseende på Friherrinnan Schwerin som
förtjenar vida bättre vers än jag kan göra; men endast i
allmänhet och i afseende på känd och okänd här nere, som hedra mig
med den pretension att alltjemt vara tolk af deras sorg el.
glädje, ehuru litet jag också må deltaga deri.
Otidigheterna i Argus mot Svenska Academien och
dess store Stiftare kan och bör man visserligen förakta,
men jag nekar icke att de förargat mig. Vore mitt lynne
så gladt som fordom, så kunde väl alltid Argus få hvad han
behöfde; men nu är jag förstämd och måste lemna omsorgen
härom åt andra och dem, som ha mera lust att skratta än
jag för närvarande.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
