Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ratur. Jag läste deraf några ark som bland annat
innehålla poemer, af hvilka i synnerhet ett, den Drömmande
Rosen, synes mig förträffligt. I öfrigt kommer väl skriften
mest att upptagas af politiska och statistiska ämnen. Men jag
fruktar högeligen att J., antingen af ömtålighet vid den första
polemiska motgång som möter honom, eller också endast af
obeständighet ej länge fortsätter sitt företag. Ty
obeständig och nyckfull fruktar jag mannen är äfven i högre grad
än man vill eller bör tillåta Genier. Hvad Svenska Acad.
angår så var det förgäfves att jag för honom klagade dess
nöd: han tyckes alldeles icke interessera sig derför. Till
Stockholm vill han icke flytta, påstår också att han ej
har moyenger att der lefva med familj. Vi måste väl således
öfverlemna Acad. åt sitt öde och låta henne aftvna som
hittills i hopp att någon lycklig omständighet öfverlemnar
patienten åt din behandling, ehuru jag väl förutser att de
privilegierade doctorernas afundsjuka och okunnighet skola
lägga mångfaldiga hinder i vägen härföre. Annars är
Anarkien nu sådan i vår vitterhet att jag är öfvertygad det hela
den bättre publiken skulle vara glad om Acad. åter ställde
sig i spetsen derföre: men nu låter man ögonblicket gå förbi
och väntar i dum förtröstan att Gud genom ett underverk
skall rädda den så kallade goda saken, hvilken med sådana
försvarare omöjligen kan vara god.
Geijer träffade jag också, men blott på en dag, i
Werm-land. Han tycktes i många fall tänka mer moderat och
förnuftigt än förut och vår conflict var alltså ej så häftig
som vanligt. Nog af, grundskiljaktigheter i åsigter och
tänkesätt återstå dock ännu oss emellan för att kunna hoppas
någon egentelig harmonie, och i många fall tviflar jag
att G. ännu vunnit den med sig sjelf. Detta skall dock
ingalunda hindra mig att nu som förr erkänna hans öfverlägsna
värde och att uppriktigt högakta hans öppna redlighet och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
