Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Så suto de hviskande dagen om,
de hviskade ännu när qvällen kom,
som aftonvindar
om våren hviska i gröna lindar.
Men nu är hon borta, och Frithiofs mod
är borta med henne. Det unga blod
i kinden stiger,
han lågar och suckar alltjemnt och tiger.
Sin sorg, sin klagan med dufvan han skref,
och glad for hon af med sitt kärleksbref.
Men ack! tillbaka
hon vände ej mer, hon blef hos sin maka. —
Det väsen behagade icke Björn.
Han sade: »hvad fattas vår unga örn,
så tyst, så sluten?
Är bröstet träffadt, är vingen skjuten?
Hvad vill du? Ha vi ej i öfverflöd
det gula fläsk och det bruna mjöd?
Och skalder många?
det tar aldrig slut på de visor långa.
Sant nog att gångaren stampar i spilt,
på rof, på rof skriker falken vildt.
Men Frithiof jagar
i molnen allena, och tärs och klagar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
