Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
då suckar mången tärna
med kinderna i brand.
Ack, hur hon tryckte gerna
den trogne älskarns hand!
Sitt ärende framförde
den ungersven till slut,
och Jarlen tåligt hörde
till dess han talat ut.
»Skattskyldig var jag icke,
mitt folk är fritt som jag,
kung Beles skål vi dricke
men lyda ej hans lag.
Hans söner ej jag känner,
men fordra de en gärd,
väl, som det höfves männer,
de kräfve den med svärd.
Vi möta dem på stranden —
dock var din far mig kär.» —
Då vinkar han med handen
sin dotter som satt när.
Då sprang den blomstervidja
från stol med gyllne karm;
hon var så smal om midja,
hon var så rund om barm.
I gropen uppå kinden
satt Astrild, liten skalk,
lik fjärlen förd af vinden
allt i en rosenkalk.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
