Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och mordbrand heter hans Eriksgata.
Det gör mig snarare harm än sorg,
men säg mig nu, hvar är Ingeborg?» —
»De bud jag bär dig, den gamle sade,
jag räds du finner dem föga glade.
Så snart du seglat, kung Ring bröt fram,
fem sköldar väl jag mot en förnam.
I Disardalen, vid ån, stod slaget,
och blodrödt skummade vattendraget.
Kung Halfdan skämtade jemnt och log,
men likafullt som en man han slog.
Jag höll min sköld öfver kungasonen,
jag var så glad åt den lärospånen.
Men länge hölls ej den leken ut,
kung Helge flydde, då värdt det slut.
Men som han flydde, den Asafrände,
förbi din gård, han i hast den tände.
För brödren sattes då två beting;
sin syster skulle de ge kung Ring,
hon ensam kunde hans skymf försona;
om ej så toge han land och krona.
Och af och an gingo fredens bud,
men nu kung Ring har fört hem sin brud.» —
»O! qvinna, qvinna, nu Frithiof sade,
den första tanke som Loke hade
det var en Lögn, och han sände den
i qvinnoskepnad till jordens män.
En blåögd lögn som med falska tårar
alltjemnt oss tjusar, alltjemnt oss dårar,
högbarmad lögn med sin rosenkind,
med dygd af våris och tro af vind:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
