Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
på berg, i dal vill jag vara med.
Jag tör väl möta en kung med krona,
mig lyster se om jag då skall skona.
Jag tör väl möta bland sköldars larm
en ungersven med förälskad barm,
en narr som litar på tro och heder,
den vill jag hugga af ömkan neder,
vill spara honom att stå en dag,
besviken, skymfad, förrådd som jag.» —
»Hur ungdomsblodet dock kokar öfver,
sad gamle Hilding, hur väl behöfver
det dock att kylas af årens snö,
och orätt gör du den ädla mö.
Anklaga icke min fosterdotter,
anklaga Nornan, hvars vreda lotter
ej menskor rubba, de falla från
åskdiger himmel på jordens son.
Väl hörde ingen den ädlas klagan,
hon teg som Vidar i gudasagan,
hon sörjde tyst, som i sunnanskog
en turturdufva hvars make dog.
För mig hon yppade dock sitt hjerta,
i djupet bodde oändlig smärta.
Som vattenfoglen med såradt bröst
till botten dyker, det är hans tröst
att dagen icke i såret glöder,
på betten ligger han och förblöder:
så hennes smärta i natt sjönk ned,
jag ensam vet hvad den starka led.
’Ett offer är jag, hon sade ofta,
för Beles rike, snöblommor dofta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
