Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Sår är vikingavinst, och det pryder sin man, när på bröst eller panna det står;
låt det blöda, förbind det sen dygnet är om, men ej förr, vill du helsas för vår!» —
Så han ristade lag, och hans namn med hvar dag växte vida på främmande kust,
och sin like han fann ej på blånande sjö, och hans kämpar de stridde med lust.
Men han sjelf satt vid rodret och blickade mörk, han såg ned i det vaggande blå.
»Du är djup, i ditt djup trifves friden kanske, men hon trifves ej ofvanuppå.
Är den Hvite mig vred, må han taga sitt svärd, jag vill falla, om så är bestämdt,
men han sitter i skyn, skickar tankarna ned som förmörka mitt sinne alltjemnt.» —
Dock, när striden är när, tar hans sinne sin flygt, stiger djerft som den hvilade örn,
och hans panna är klar, och hans stämma är hög, och som Ljungaren står han i förn.
Så han sam ifrån seger till seger alltjemnt, han var trygg på den skummande graf,
och han synte i Söder båd öar och skär, och så kom han till Grekelands haf.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
