Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Gud lefver och hvad af Gudi är det måste också lefva.
Genom den lekamliga döden uppdrages blott förhänget som
stänger utsigten till det eviga, den jordiska inskränkningen
försvinner, Guds herrlighet rycker oss närmare; — hvad
skola vi då rysa för förgängelsens synliga tecken, hvad skola
vi frukta för i den stund som vi dåraktigt kalla vår sista
stund, men som dock ingenting ändar af allt det hvarigenom
lifvet äger sitt värde.
Och vidare, christi. åh. hvarföre skulle vi oroa oss
öfver att vi kanske bortkallas ifrån begynda företag och
måste lemna så mycket ofulländadt tillbaka. Låt
tjenaren gä när hans Herre ropar. Ty han ropar oss icke förr
än det är gjordt som vi skulle göra, och icke saknar han
händer att fullborda hvad som återstår. Var det Guds
gerning som vi gjorde, var vårt företag stort och ädelt, då är
det ju en dåraktig och egenkär tanke att det skulle förstöras
derföre att vi ej mer kunde fortsätta det. Han, utan hvars
vilja ej en sparf faller till jorden, skulle han tillåta det goda
som vi börjat, att förloras, skulle han låta menniskan
förspilla sina ädlaste krafter på det som ingen fortgång finge?
Icke heller bör det så högeligen oroa oss att vi skola
lemna våra älskade, maka, barn, föräldrar och vänner, efter
oss i sorg och saknad. Ty icke är den öfvergifven hos hvilken
Gud är när, och vi vete af Christi lära att Gud skall vara
när dem, ett stöd för de svaga, en fader för de faderlösa.
Vi veta att det icke är en slump eller ett blindt öde som
låter vår dödsklocka slå, utan att det är Gud som kallar
oss, den Gud som förvandlar bedröfvelsen till glädje, och
sårar att han måtte läka för evigt. Skulle icke Gud leda
och vårda dem liksom han ledt och vårdat oss, skulle han
icke trösta dem i sorgen liksom han ofta tröstat oss, med
sitt ord, sin hjelp, sin mildhets rika gåfvor?
Slutligen lärer oss äfven Christendomen att icke heller
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
