Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Eder honom så som han är oss beskrifven, i öcknens
ensamhet utan all yttre glans, utan lifvets vanligaste
bequäm-ligheter; och påminnen Eder att det likväl är om denne
som det är sagdt: Här är mera än en Profet; om denne som
det är sagdt: ibland dem som af qvinno födde äro, är ingen
större än han. Han kallar Er ej ut till sig i ödemarken, att
der vara såsom han, företaga Er det samma som han. Men
hans minre talar frågande till Eder: Hvad företagen I Eder
i verlden? Hvad är det som I söken? Och hvad håfven I
väl att svara hans allvarliga gestalt, som pröfvande stiger
framför Eder oeh går till rätta med Er egen duglöshet?
Svaren I, det vi söka och det hvarför vi sörja, är hvad vi
skola äta och dricka: då skall han säga Eder: Jag var i
öcknen. Han som försörjer foglarna under himmelen,
försörjde också mig, ty jag arbetade hans gerning och jag nöjdes
med det som andra förakta. Svaren I att I söken grannlåt
och yttre prakt då skall han visa Er sin usla klädnad af
kamelhår och cn läderjordning om sina länder, på det att I
känna skolen att sann ära icke är en prydnad som man kastar
omkring sig som en mantel. Svaren I: vår lust är att lefva
bland menniskor och fröjdas med dem; derföre fördraga vi
de onda med de goda, och vilja ej störa lagets glädje; då
skall han säga Eder: Min röst ropade i öcknen: Heldre
var jag der, ensam men oafhängig, än jag tiggde om
samfundets nöjen, än jag smickrade dem som jag föraktade, än
jag fördrog dem som mitt hjerta fördömde. Svaren I att
I frukten för menniskor, då skall han säga Eder: Jag
fruktade ej menniskor utan Gud, jag predikade sanningen
oförfärad, jag sade till de väldige: I huggormars afföda, ho
hafver Eder föregifvet att I skolen undfly den tillkommande
vreden? Och nu, mine åhörare, låten Er egen känsla vittna:
Var hans lif verkeligen olyckligare derföre att han saknade
livad öfverdådet kallar sin nödtorft, derför att han föraktade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
