Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Obegripligt är det likväl att en theologisk Recensent
antingen icke vet eller också glömt huru vår Canon, »der
alla böckerna äro lika canoniska, äro Guds ord i hvarje
del», egenteligen uppkommit och bildat sig. Jag vill ej
tala om Gamla Testamentet, der Pentateuchen bevisligen
är ett af flere särskilta författare och på flere särskilta
tider sammanplockadt historiskt arbete hvari Moses har
minsta delen: eller om Profeterna, t. ex. Esaias, som är en
Anthologie, och der nu mera ingen menniska tror att de 20
sista Capitlen äro af samma hand eller ens samma
tidehvarf som de föregående. Men i afseende på Nya
Testamentet tviflar ju Luther sjelf på Apocalypsis, 2 af
Johan-nis och en af Petri Epistlar, likaså Judas’ och Jakobs,
räknade ju redan Eusebius bland avnleyoueva eller de
tvifvel-aktiga, bref vet till Hebreerna är ju afgjordt hvarken af
Paulus eller ens apostoliskt. Hvad sjelfva Evangelisterna,
åtminstone de 3 första angår, så har ju Eichhorn med all
den evidence som i dylika mål är möjlig, visat att den
redac-tion vi för närvarande äga af dem icke var antagen eller
ens känd före början af 3:dje århundradet och att
alltsammans uppkommit genom successiva tillägg och
utvidgningar af ett förloradt Ur-Evangelium. Är nu detta
verkeliga förhållandet så begriper jag åtminstone för min
del icke hvad man egenteligen menar med canoniskt anseende,
grundadt på läran om en omedelbar Theopneusti, så vida
denna sednare ej skulle vara ett genom de första Seclerna
alltjemt fortsatt underverk som sträckt sig till Gud vet hur
många Rhapsodister och afskrifvare. Afvisar man i denna
sak all förnuftig Critik, så inser jag icke hvad annat som
återstår oss än en blind tro på Församlingens Tradition,
hvilken tro just Reformatorerna ville bryta. En dylik
renlärighet skadar Christendomen mer än det vildaste
fri-tänkeri, och det är ovärdigt och oanständigt att en man som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
