Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
möda — i nattpottan, då deremot andra måste låta dra
ut vargungarna med kniptänger. Visserligen kan man på
andra sidan invända att det är svårt att inse, hvarför man
kostar rim och meter på en sådan ren prosa: det är som att
lackera en dyngkärra. Men jag försäkrar dig att jag har min
lust af dylika ogenerade naturer, mera än af mången sublim
Poésie, min egen icke ens undantagen. Lefve Lunkentus!
I afseende på Metriken kan du visserligen ha rätt i
dina liberala principer: dock tror jag att man i sådana
fall snarare bör vara för sträng än för eftergifven för att,
helst i ett lefvande språk, med en gifven Syftning till
regellöshet, lemna något att pruta på. För min del ville jag
aldrig nyttja mina, dina, sina, som Pyrrhichier, ty det
stöter ovillkorligen mitt öra. Två gånger är visserligen en svag
Dactylus, dock ligger här meningsvigten så bestämdt på
Två att felet föga märkes. Äro anser jag äfven för en bättre
pyrrhich är vara; ty är är anceps, emedan det har gravis
(hvaremot ärlig med acut är lång) och nyttjas ju oftast
kort; och om o såsom verbaländelse kan aldrig fråga
uppstå att det ju är kort. I öfrigt är ganska riktigt anmärkt
att vår rimmade vers behöfver en revision, så mycket mer
som den nu mera är alldeles principlös. Det är dessutom min
öfvertygelse att den rimmade versen i vår Norräna tunga är
den enda naturliga, följakteligen äfven den som kommer att
bibehålla sig i längden, hvaremot de antika metriska
formerna väl mera torde vara att anse som ett passagert medel
mot entonigheten af våra Jambiska versarter, hvilka
liksom Phosphorismen falla sedan de trängt tillbaka hvad som
i det äldre Systemet var allt för öfverdrifvet och onaturligt.
I hvad du säger rörande skillnaden mellan poetiska
naturer och stora poeter ligger visserligen något sant:
dock beror väl skillnaden egenteligen derpå att de förra ej
alltid och nödvändigt äro förenade med practisk gåfva och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
