Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
äfven deraf att Recens. som annars alltid plaga vara så
beställsamma emot mig nu iakttaga en allmän och förnäm
tystnad. StockholmsPosten, min gamle vän, undantar jag.
Men han är ju en alltför stor narr. Troligtvis är han den
enda menniska i verlden som finner något slags likhet
emellan Byron och mig. Först och främst var ju B. om
icke en stor Poet, åtminstone en stor Genius, och Gud
skall veta att jag i begge dessa afseenden aldrig kunnat
tänka på en jemförelse. Dessutom — hvad likhet kan der
utletas mellan hans demoniska natur och min menskliga,
mellan hans dystra verldsåsigt och min glada, kanske äfven
lättsinniga, mellan hans blå svafvellågor och mina
sprakande fyrverkerisolar? Det är ju obegripligt att en
menniska kan låta trycka något så tanklöst. — Att första
Sången skulle vara så mycket svagare än de andra, var mig
äfven oväntadt. Jag tycker der är ingenting atl ge emellan
på den och de öfriga, och skulle någon göra anspråk på
företrädet i svaghet vore det väl snarare Kung Ring (n:r V)
som också stackars Ingeborg fick erfara. Att jag slutligen
icke kan skrifva Svenska har jag nu läst i så många år
att jag sjelf börjar tro det. Och likväl — hvad kan Svenska
vara annat än det som en lefvande Svensk talar el.
skrifver på ett begripligt sätt? Kan ett lefvande Språk vara
något i allmänhet slutet och stillastående, ett oorganiskt
petrifikat? Måste icke lifvet här, som annorstädes vara
något ständigt fortgående, ständigt framskridande och
om-vexlande? T. ex. det heter Konungen: våra förfäder sade i
dess ställe den Konung, liksom Tyskarne ännu der König.
Hvarföre skulle icke denna omflyttning af Artikeln, såsom
en loflig variation, ännu kunna användas, åtminstone i
Poesie, der vi i allt fall äro bundna af så många villkorliga
regler, som besvära den starke och nedtrycka den svage?
Är icke språkformernas mångfald och rikedom alltid i sig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
