Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hvila plåster som kallas Tannström. Så fort jag träffar någon
af plåsterlapparna skall jag med stora ord säga dem min
mening i detta som i flere andra afseenden.
Hjertligt tack för dina öfverskickade Poémer. Du liar
i dylika flyktiga stycken, der fråga ej kan vara om någon
egentlig poetisk förtjenst, en Fransk lätthet och ledighet
som är sällsynt i Sverge. Lycksalighetens ö är deremot
ett verkligt Poem, både till innehåll och utförande, och jag
tackar dig dubbelt derför. Hvem har kunnat inbilla dig
att jag skulle hata det sentimentala, när det nemligen är
sant, det vill säga, grundar sig på verkligt sentiment, icke
såsom vanligt på ett tillkonstladt nervspel och torra
tåre-säckar? Ackl en elegisk sinnesstämning, försatt med en
smula bitterhet, passar sig alltför väl för lifvet; och jag vet
icke hvad man då kan ha deremot i konsten som är lifvets
bild. Emedlertid är jag på Atterboms vägnar rätt glad
öfver denna uppmuntran som han så väl behöfde. Jag fann
honom rätt interessant i umgänget, rätt hygglig oeh
älskvärd. Blir han icke en stor Poet, så är han dock i hela sitt
väsende ett Poem. Äfven om det förra kunde vara hopp i
fall han någonsin öfvergåfve de luftiga diktregionerna och
fattade, för sin dikt, fast fot på Svenska Historiens
malmrika grund: men ännu sväfvar han mellan himmel och jord
i Metafysikens töckenland, »tristis & infelix umbra, quae
nec ad superos, nec ad inferos pervenire potest». Af all
syra är ingen sä skadlig för den menskliga organismen som
den Metafysiska magsyran hvilken förmörkar hufvudet och
hopkrymper hjertat. Det gifves hvarken i konsten el. i
lifvet något annat som saliggör än genomskinlig klarhet,
som rätt väl låter förena sig med det djupaste djup. Eller
vet du något klarare än Sofokles och Shakespeare, ehuru
den sednare i synnerhet aldrig arbetar utan på djupet der
det menskliga hjertats guldådror ligga? — Detta och myc-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
