Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
möjligheten deraf att jag låtit tre postdagar förbigå utan
att tacka för de dyrbara, oförgätliga, tröstefulla stunderna
i Friherrinnans sällskap.
•Men hur skall jag tacka? Det ligger någon ting
obeskrifligt ljuft och tröstrikt deri att få meddela sin sorg, nemligen
åt den som kan fatta henne. Visserligen, Grafven är stum
och Natten äfven: deras syster, Sorgen, borde äfven kunna
tiga. Men jag känner intet bättre bevis för menniskans
sociella natur än just den erfarenheten som hvar och en
måste göra att allt bekymmer lättas i den mån det meddelas,
hvaremot en sorg som ej får luft slutligen spränger det
olyckliga hjertat. Derföre äro vänskap och förtroende hela
den bättre mensklighetens lif sluft, och jag andas lättare
sedan jag kom från Sirköping. Det är som om mitt hjertas
hemlighet vore adlad, vore helgad sedan jag fått nedlägga
den i ett skönt hjerta. Låt den hvila der, låt den dö der,
åtminstone till dess jag sjelf är död: grafven har ingen annan
hemlighet än — den största.
I öfrigt är i hufvudsaken allt sig likt. Samma tystnad,
samma förbehållsamhet som förr, och detta nu snart i åtta
månader. Hvarje tillfälle till en explikation undvikes med
all möjlig sorgfällighet. Ack! Om förtroende oeh ett öppet
meddelande är ett behof äfven mellan vänner, huru mycket
mera der andra, ännu ömmare, förhållanden funnits! Och
likväl ser hon, liksom hela verlden, min sorg, oeh vet dess
orsak. Alen hon vet tillika att hon brutit utan allt skäl,
hon blyges för sin trolöshet, hon kan ej hjelpa sig ur sin
förlägenhet annorlunda än genom tystnad. Eller kan hon
kanske ej göra sig någon föreställning om hvad ett älskande
hjerta vill säga, anser hon kärleken egenteligen bestå i
— frietion, och tror hon sig fri derföre att jag försummat den?
Men hur är det möjligt att man kan tänka så trivialt? Har
jag helt och hållet misstagit mig från början? Det är en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
