- Project Runeberg -  Samlade skrifter. Ny kritisk upplaga, kronologiskt ordnad / 5. 1825-1826 /
499

(1918-1925) [MARC] Author: Esaias Tegnér
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Brinkman, för din granlagenhet att icke någonsin i detta
afseende ha visat någon slags nyfikenhet. Derpå känner
man en vän att han respecterar sin väns griller. De fleste
handla annorlunda, nöja sig med ett aflockadt förtroende,
och ge till ersättning sina visa råd dem man alltför väl
kunde umbära. Lyckligtvis drar mitt hjerta sig alltid
tillsammans när jag märker att man vill spionera det.
Gissningar och hviskningar kan man ej förekomma, bör ej ens
vilja det; ty någon hugsvalelse bör man dock unna den
beställsamma nyfikenheten som masquerat sig till vänskap.
Jag bör emedlertid säga dig att mitt sjukliga lynne alldeles
icke stått eller står i något slags sammanhang med mitt
förhållande till Friherrinnan. Detta sednare har någon tid
varit afbrutet genom ett missförstånd, hvartill i sanning icke
jag ensam var skulden. Det hade dock snart blifvit
åter-stäldt om icke beställsamma och lögnaktiga budbärare
mellankommit. Sedan kom, af helt andra orsaker, min
själs-och kroppssjukdom. När man är olycklig är man föga
försonlig: endast glädjen förlåter; och jag ansåg mig djupt
förolämpad. Men jag hade icke talt Vs timma med Frih.
innan allt var pä den gamla foten, och — för dig kan jag
väl berömma mig deraf — pä en förtroligare än någonsin.
Ty henne, som Fruntimmer, och hvilket Fruntimmer sedan!
har jag sagt mycket som ej kan eller bör sägas någon annan.
Förmodligen har hon redan sjelf underrättat dig att jag
för henne icke har någon hemlighet. Jag är glad att ha
kunnat anförtro mig ät ett sådant hjerta; ty säkrare har
jag ej kunnat placera min sorgs capitaler; och det är en
tröst att sä utgjuta sin smärta för den som både förstår och
delar och förlåter henne. Men nu nog härom.

Jag tror att jag är visserligen ej återställd, men dock
på bättringsvägen. Det växer ärr öfver sår, som ej slutas
för hastigt, kanske i mänga ar kännas ömma. Jag tycker

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 02:02:48 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tegnersam/5/0505.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free