Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Dogmatiskt, var blott polemisk och antog mycket endast
derföre att den var den raka motsatsen till Catholicismen,
förändrade äfven efter samma grundsatser Presterskapets
verkningskrets och bestämmelse. I stället för Catholska
Prelater och Munkar som voro söndrade från nationen och
endast genom ett theocratiskt band hängde tillsammans
dermed, uppkom ett populärt presterskap som endast utgjorde
den lärande delen af folket, folkets eget religiösa
medvetande, att jag så må säga, icke utom men inom det. Deraf
vårt löningssätt — i naturalier, våra boställen, religionens
indelningsverk, med ett ord hela det sköna, patriarkaliska
Elementet af ett protestantiskt presterskap. Detta är
förträffligt, är det enda rätta så länge ännu sederna äro enkla
och Presten kallas och är kära far inom sin församling, så
länge han ännu, icke blott genom helgden af sitt kall, utan
äfven genom öfverlägsenhet af sin bildning kan bibehålla
den öfvervigt som anstår en lärare. Men med förändrade
tider och seder äfventyrar han lätt att förlora den och sjelf
bli en bonde så snart han ej har något som i den
half-lärda och mångkunniga tiden håller honom uppe öfver
folket. Vi ha för denna afsigt inga rikedomar, ingen rang,
inga präktiga religionsceremonier som Catholikerna: jag ser
åtminstone för min del intet annat medel härtill än en
högre icke blott tlieologisk lärdom utan äfven profan och
populär bildning. Så länge presten ej är den lärdaste i
sin församling, så länge han är främmande för något som
ingår i den allmänna bildningen, blir han sjelf och med
honom den lära han förkunnar öfversedd och föraktad.
Hvaraf kommer det annars att de så kallade bildade
clas-serna så gerna roa sig på prestens bekostnad, ja på
Religionens egen, om icke deraf att de känna sin
öfverlägsenhet öfver honom i dagens, låt vara ytliga men dock
oumbärliga odling? Med den ultraistiska Christendom som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
