- Project Runeberg -  Samlade skrifter. Ny kritisk upplaga, kronologiskt ordnad / 5. 1825-1826 /
539

(1918-1925) [MARC] Author: Esaias Tegnér
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

vill säga i sång, och har ännu ej haft tillfälle att höra
stycket sjungas. Jag bör dock icke tvifla på dess värde, när
det är en näktergalsstämma och dessutom recommenderas
af en så erfaren fogelfängare som Herr Baron. Hvad jag
skulle önska vore att en gång få höra det af »Mathilda»
sjelf; men det blir troligtvis ännu länge, innan jag kommer
till Stockholm, ehuru Argus som oftast sammankallar
ständerna. Framför emedlertid min vördnad för Grefvinnan M.
och tacka henne derför, att hon ännu någon gång tyckes
tänka på sin i vissa fall något catholske biskop.

Dernäst bör jag tacka för allt det vackra och
smickrande Herr Baron säger om Frithiof. Jag skulle nästan
vara frestad att bli min egen beundrare och tro att stycket
verkeligen innehöll något märkvärdigt, när jag från flera
håll hör sammanstämmande omdömen till dess fördel och
bland dem några, som jag likt Herr Barons värderar. Men
min bestämda tanka om saken, grundad på skäl, som här
vore för vidlyftiga att anföra, har jag biktat både för
Leopold och Brinkman. Men de behandla mig som en ung
biktfar behandlar en botfärdig Magdalena: de icke blott
absolvera mig, utan söka bevisa mig att synden är både
förlåtlig och skön, göra väl äfven liksom han hvad de
kunna för att förmå mig att synda ånyo. Menniskonaturen,
i synnerhet Poeternas, är svag; dock hoppas jag att
hädanefter behålla mitt fat i helgelse och äro. Det är
emedlertid väl för mig och mina creditorer, så länge Frithiof är
på modet; men moderna pläga vara lika så ombytliga som
ett qvinnohjerta. Jag bygger derpå ej några
förhoppningar; och när han snart är glömd, skall åtminstone ingen
kunna betaga mig äran att ha varit den förste som visade
vägen åt glömskan.

Likaledes anser jag det som ett prof af vänskapsfull
partiskhet att Herr Baron tyckes uppmuntra mig att

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 15:17:18 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tegnersam/5/0545.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free