Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Till B. Beskow. 96.
Tufvan d. 3 December 1826.
Bäste Beskow. Jag hade långt för detta bord t tacka dig
icke blott för de flere glada och interessanta stunder din
vänskap beredde mig i Stockholm, utan äfven sedermera
för den skrifteliga fortsättningen deraf i 2:ne bref som jag
efter min hemkomst emottagit. Alen samma Schol-mara
som red mig i Stockholm förföljer mig äfven här, der hon
är mera practisk, och dessutom förenat sig med den
con-sisloriella att plåga en fattig man. Förlåt derföre att jag
gjort med dig som med mina fleste öfrige vänner deruppe,
nemligen endast stillatigande tänkt pä Er i Scholdammet,
och gömt och skrinlagt all Er godhet i mitt hjerta.
Några få och lösliga anmärkningar öfver l:sta Del. af
din Erik bifogas. De röra för det mesta endast
versifika-tionen, således bagateller: men du vet att jag är bagatellier
i den vägen. Med några penndrag ändrar du lätteligen det
der, om du annars finner dig böra det. Det väsendtliga
felet i Erik är väl det som gerna är gemensamt för hela detta
slag af Romantisk Tragedi, nemligen att Handlingen är för
vidtomfattande och spridd för att kunna concentrera till
någon egentelig enhet och derigenom får, liksom Ellipsen,
mera än en focus. Härigenom kan ej heller interesset
sammanhållas på en enda punkt, utan delar sig åt flere håll
och förlorar derigenom i intensitet hvad det vinner i
exten-sion. Alen detta hör, som oart, till hela arten: och din Erik
har, helst i andra delen, så många djupt ingripande och
högpoétiska ställen att man gerna öfverser del något diffusa
i Handlingen. Dessutom är der Eriks caracter renad från
sitt jordiska slagg af vankelmod och obeslutsamhet, det är
först i fängelset som han bestiger sin egentliga lliron, och
bär vida bättre sin olycka än sin lycka. Också har du här
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
