Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Som flodens vågor genom ängen fara,
ett skiradt silfver, ej en skummig ström,
så flöt hans sång: han älskade det klara,
med öppna ögon drömde han sin dröm.
Sig sjelf han ägde midt i Skaldeyran
och gömde oförryckt sitt vattenpass i lyran.
Det bor ej någon Sångargud i stormen,
50 han bor i lugnet, lugnad sjelf, men fri:
han jemnar kanterna, han rundar formen,
om han skall lägga ner sin själ deri.
Han vet sitt mål, bland vägar har han valet,
ty ingen konst är blind och intet snille galet.
Hvad rent och ädelt Svenska Sången ärfver
af bild som pröfvarns stränga granskning tål,
och känslor, fina som en Engels nerfver,
och tankar, blixtrande som slipadt stål,
det är af honom, och till Konstens ära
60 vi något lärt deraf, men mer vi ha att lära.
Dock — form blir form; men när han lyfte vingen
till lyrisk flygt, hvem steg mer högt än han?
Hans druckna öga hang vid stjerneringen,
och Tänkarn pröfvade, men Skalden brann.
Som anderöster ifrån fordomtima
hans toner klingade, som Sferernas, sublima.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
