Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I Jönköpings Skola.
Junii 1827.
Efter slutad examen bör jag börja med att lyckönska
Skolan till sin nya Inspektor. Jag har vid hans
utnämnande icke endast följt det vedertagna bruket, utan äfven
öfvertygelsen om mannens drift och erfarenhet. Han har
sjelf varit lärare vid detta undervisningsverk, känner dess
behof och kan bidraga att afhjelpa dess brister. Han räknar
endast vänner ibland Skolans embetsmän, som derföre så
mycket villigare skola följa hans råd, och påminna sig att
han företräder Eforens ställe. Han har dessutom tillfälle,
hvilket jag hoppas han ofta begagnar, att med oafbruten
uppmärksamhet följa undervisningens gång; ty det är blott
några få steg mellan Templet och Skolan. Ett sådant
grannskap är både vackert och betydningsfullt. Det är vackert
att Skolhuset ligger på kyrkogården, att det unga slägtet
undervisas på de hädangångnes stoft, att hoppet växer på
minnet. Det är äfven betydningsfullt att ingen skiljemur
söndrar plantskolorna för gudomlig och mensklig vishet.
Det är också blott ensidighet och missförstånd som skiljer
dem från hvarandra och motsätter hvad naturen förenat.
Ty det är väl dock samma Gud som väcker, samma
mennisko-förstånd som fattar, samma menniskohjerta som lyftes af
begge; ingendera trifves för sig sjelf, eller vinner på att vara
enstaka. Det är en dylik söndring som stundom gjort
bildningen ogudaktig och Religionsläraren obildad, tvert
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
