Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
alla håll tränger tiden in på oss med ofta motsatta fordringar,
omöjliga att förena; och hvarje tänkande lärare bör inse
grunden hvarför det ena antages, när det andra afvises.
I unge, föräldrars och lärares hopp! Mitt hjerta röres
då jag ser Er församlade, ifrån ynglingen, som redan börjar
drömma om ära och bedrifter, ända ned till den tvåfotade
primula veris, den sorglöse åttaåringen, som ej har något
högre bekymmer än sin lexa. Ty när jag ser en samling af
barn, då ser jag ju äfven med detsamma ett tillkommande
tidehvarf som står beslöjadt framför mig; men när det en
gång kastar tillbaka sin slöja, då äro vi icke mera till,
våra hjertan äro stoft, och livad vi tänkt och verkat, det
är blott en skuggbild i minnet, blott ett eko ur det förflutna.
I ären det slägte som skall aflösa oss, skall vittna för eller
mot oss när vi gått till hvila. Hvem vet hvad krafter som
slumra inom Er, hvad öden som förestå Er, hvad godt eller
ondt I kommen att stifta i verlden? Emedlertid märken
I att vi här öfverlägga om säkraste vägen att befordra Ert
bästa; men alla våra öfverläggningar äro fåfänga om I ej
sjelfva understödjen oss. Ert verkliga bästa är i Er egen
hand: förspillen det icke, ty det återvänder ej mera.
Be-fordren våra afsigter med Er, hvar och en som han kan,
med olika förmåga, men med allvarlig vilja; ty hvad
menniskan rätt allvarligt vill, det kan hon merendels. Viljan är
menniskans högsta kraft; den kraften är sig sjelf nog, hon
står fadder åt lyckan. Större delen af Er går bort för att
snart återkomma. Välkomna åter, en hel sommar mognare
än nu i kunskap. Sommardagarne äro långa i Norden, och
den gamle Vishetsguden, Solen, går sent till sängs och stiger
tidigt upp för att lysa de vettgiriga unga. Låten honom ej
finna Er sofvande, utan skina, från morgon till qväll, på
ett vaket, ett flitigt, ett sträfsamt slägte. Farväl.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
